Gustav

Det är med trötta steg han går längs landsvägen. Trötta men ändå bestämda. Det är inte första gången han går där. Snarare har det varit så näst varje dag under många år. Efter ett långt dagsverke är han på väg hem, där hustrun och barnen väntar. Dom är elva stycken, barnen alltså. Alla bor inte hemma. Några har redan lämnat hemmet för att försörja sig på egen hand. Den äldsta var tjugo när den yngsta föds.

Han hade ett förflutet som få andra, men han talade sällan om det. Frågan är om det inte snarare varit en belastning i stället för en fördel, det förflutna alltså. I vilket fall så verkade det inte som han brydde sig. Han ville helt enkelt vara sig själv. Det är så man beskrivit honom.

– o –

Året var 1869. Vid denna tid bodde på Vrams Gunnarstorp en kvinna, en kvinna som skulle få stor betydelse. Det sägs att hon var danska och till professionen konstväverska.

Vid samma tidpunkt befann sig där också en viss Torpare Nils Jönsson och hans hustru Pernilla (Persdotter). Uppgifter ger gör gällande att den danska konstväverskan kan ha varit släkt med Pernilla. Detta är dock ej bekräftat, men kan kanske ha varit av betydelse.

Även dåvarande kung Karl XV bevistade Vrams Gunnarstorp vid denna tidpunkt. Likt många andra kungligheter hade kung Carl XV rykte om sig att vara en kvinnotjusare och attraherades av fagra kvinnor. Detta skulle i sinom tid komma att skapa påföljder.

Hösten 1869 lär ha varit en tidpunkt då ovanstående sammanträffanden gjorde att en kvinna den 15:e juni 1870 nedkom med en son. Nu går uppgifterna isär. Det har länge spekulerats i om det var den danska konstväverskan eller rent av Pernilla Jönsson som var just denna kvinna och därmed också modern till barnet.

Enligt icke bekräftade uppgifter lär barnets mor (den danska kvinnan) ha avlidit i barnsäng, varför barnet ska ha uppfostrats av en moster (Pernilla). Om så ej var fallet utan det rent av var Pernilla Jönsson som födde barnet, då är det mer naturligt att barnet sedan kom att växa upp som hennes son. Om det senare är korrekt, så har ett snedsprång skett inom äktenskapet. För vad som sagts, sant eller osant, så ska den utpekade fadern ha varit kung Karl XV.

– o –

Han kallades prinsen. Varför är lätt att förstå när man nu känner till historien. Men ingen vet med all säkerhet om den är sann, trots att mycket talar för att så skulle vara fallet. Hans namn var Gustav Nilsson och i kyrkoböckerna görs gällande att han växte upp som yngsta barnet till Torpare Nils Jönsson och hans hustru Pernilla.

Gustavs barndom lär ha skiljts sig från andra barn. Som exempel på detta, sägs det att Gustav till skillnad från andra barn inte behövde arbeta. På den tiden var det nämligen normalt att torparbarn i väldigt tidig ålder fick hjälpa till i arbetet. Men så var det inte för Gustav som var befriad från dessa göromål. Detta kan vara en anledning till varför Gustav verkligen skulle ha varit av kunglig börd.

Det lär ej heller varit tal om fattigdomsbevis när det gällde Gustav. Det är sagt att det på något sätt skulle funnits pengar för att finansiera Gustavs uppväxt. Såväl skola som konfirmation var något som talade för detta. Uppgifter gör gällande att när Gustav skulle konfirmeras var konfirmationskläderna betalda, vilket var mycket ovanligt på den tiden.

Det lär inte ha varit Gustavs syskon förärat en likvärdig händelse, utan dessa fick vederbörligen ärva av äldre syskon. Därför infinner sig frågan hur det fanns råd till att ekipera just Gustav. Är detta ytterligare ett bevis?

Det har sagts att Gustav var en väldigt jordnära person. När han växt upp och gav sig ut för att på egen hand ta jobb, så blev det ett jobb som dräng. Här lär dock ha funnits en något udda uppgörelse om hur Gustav skulle behandlas och vad som ingick i hans anställning. Vid ett tillfälle sägs det att Gustav ska ha kommit hem och beklagat sig för att man inte levde upp till avtalade villkor som att tvätta hans kläder, vilket skulle ha ingått i överenskommelsen för hans anställning. Någon i Gustavs närhet lär då ha skridit till verket och läxat upp Gustavs arbetsgivare och därmed återställt ordningen.

Sedermera tog Gustav anställning på pappersbruket i Klippan, en anställning han uppbar ända fram till sin pension. Enligt uppgifter var han där anställd som infärgare. På grund av sin bakgrund lär Gustav i grunden ha blivit erbjuden en betydligt förmånligare tjänsteställning inom bruket, något han dock lär ha tackat nej till. Det samma gällde hans lön. Gustav ansåg sig inte vara förmer än någon annan och ville därför inte på något sätt utnyttja sin bakgrund.

Den 29:e oktober 1892 gifte sig Gustav Nilsson med Nelly Tomasdotter. Då hade dom redan fått sitt första barn, sonen Gotthard som föddes 7:e februari samma år. Under de närmsta 20 åren växte barnaskaran för att till slut omfatta 11 barn. Den siste var Bengt som föddes 3:e augusti 1912. Där emellan finner man Anna, Karl, Agda, Nils, Arthur, Erik, Ester, Gösta och Olof i nämnd ordning.

Längs vägen mellan Klippan och Ljungbyhed finner man det lilla samhället Krika och det hus där Gustav, Nelly och barnen bodde. Huset, som står kvar än idag, var inte stort. Det är näst intill ofattbart hur ett så litet hus (med dagens mått mätt) kunnat inrymma en familj på tretton personer. Men dåtidens krav och ekonomi gav inte så stort utrymme. I sanningens namn var inte alla boende där samtidigt. På den tiden lämnade man i regel hemmet direkt efter konfirmationen för att ta sig ett jobb och för att stå på egna ben. Så var fallet även i denna familj. Men så där en sju – åtta personer var säkert boende där samtidigt när de var som flest.

Det fanns olika sätt som utmärkte Gustav. Ett lär ha varit att han varje dag ska ha promenerat mellan hemmet i Krika (Forsby) till arbetet på bruket i Klippan. Uppgifter gör också gällande att han inte varit särskilt social utan mer hållit sig för sig själv. Om det till exempel var någon som erbjöd honom skjuts, tackade han vänligen nej.

Gustav hade en hobby. Han samlade frimärken och detta på sitt eget sätt. Han klippte helt enkelt ut frimärken från brev och det var sedan dessa han samlade på.

Om allt som sagts är sant, så är det kanske inte så konstigt att Gustav och Nellys barn gick under tilltalet/skällsordet ”Kronprinsaungarna”. Det var förmodligen väldigt sent som dessa fick vetskap om bakgrunden till detta. Det sägs att dottern Ester en dag kommit hem från skolan och ställt frågan ”varför kallar dom andra barnen mig för ”Prinsessan”, vilket Ester lär ha ogillat.

Gustav har beskrivits som både barsk och bestämd, men på samma gång väldigt snäll och ödmjuk mot sin familj.

Gustav dog den 26 juli 1953. Han blev 83 år.

Källa: www.gustavs-family.se tillhörande Jan-Ove Jönsson